
+ ini majatid

Vårvindar friska
leka och viska lunderna kring
likt älskande… NYSS var april månads början här,
likt älskande… NYSS var april månads början här,
och NU har vi –
genom narrande månadens nycker
inombords svalnat runt längtans Hoppfulla vår, den ögonblickligt tillfälliga.
Så här års vill ju även den annars gråmulne gå till
paradis med sång,
och vardagligt
lunkande fortsätter vi hoppas på möte
med svindlande nyttlivblomsters ljuvliga dofter och
lövsprickande lust:
![]() |
Sprakande Valborgseld och rökluktens brandgrenade kvistväsen hettar upp oss och förjaganr mörk tids onda tankar kring förhäxande oknyttsaning. |
Som synes blir jag ibland lite lagom
halvpoetisk. Och romantisk. Vilket kan verka avskräckande för tyckmyckna
finsmakare av ordkonst (med flera), naturligtvis. Helt genomströmmad av poesins
sköna musa blir jag nog aldrig. Men så är sumeriska tvåflodslandets (i nuets
Irak) gamla Inanna som ter sig evigt ung i historiska flödesljuset, trots
tärande tidens ständigt tjatmalande tandtugg. Som den mäktiga gudom hon vill
vara, och framstår som, är hon Överlevandets stora konstnär. Av Konstens envisa
sökare framlockad ur tidens skuggor.
Efter att till påskens dödsmässa, följd av livsglädje, ha återgett lite
om Inanna försöker jag nu infria löftet att under april fullfölja glimtandet ur
eposet om denna förstling bland skriftligt minnesfästa ”övermänniskor” Där hon
är centralgestalt i cykliskt återkommande kamp, i skiftandet av årstiders
mörker- och ljusstrid som bakgrund till herdens och jordbrukarens kamp om
hennes gunst.
Under årtusenden blev Inannakulten mönstergivande föregångaren till efterkomlingar
bland religioner i Främre Orienten som firade Heligt Bröllop vid nyårliga
återfödandets rituella mysteriespel. (Bland vilka även vi nordbor inblandats
som relativt senkomna intressenter). Först några strofer därom. Sedan följer
upprepandet av eposets början och slut, så som de tidigare återgetts i inlägg
under denna aprilmånad. I försök att - även för nytillkomna på denna sida -
någorlunda komplettera mitt auroraårs
anspråksfulla spegling kring Boken om
Inanna. Genom vilken vi kan få magnifik kontakt med gamla tiders
värdevärld.
Författarna till boken, Lennart Warring
och Tania Kantola, har gjort ett intressant och fylligt tillägg om besläktade
föreställningar som fortfarande lever i flera religioner. Särskilt kärlekens
påtagliga väsen i Inannakulten och bibliska Höga visan. Årsriten skildras
vackert och innerligt vad gäller både uppvaktningen och bröllopet, med erotiskt
överflödande och målande metaforer för kvinnans fruktsamma sköte. Det heliga
samlaget symboliserade i åkerbruksreligionen växtligheten och vattenandliga
livets seger över livet. I en tro på död och återuppståendelse som i andra
och efterföljande religioner tar omväg
från kvinnlig till manlig gestalt: som i Osiris och Damuzispeglande Tammuz ,
senare gestaltade i Adonis, Baal och
Jona – kanske även i verklighets Kristus.
.
Bonden Enkimdu är herden
Damuzis rival om att bli den först motvilliga gudinnans utvalde favorit och make.
Den senare blir hymnens mytbesjungne segrare och farligt dödsdrömmande make (efter
en gunstlingsstrid som motminner om arvtagarna Kains och Abels avundsdrama).
Heligt bröllop -”hieros gamos” - kan så firas för första gången i skriftens
cirka 5000-åriga historia.
---Inanna sade:
”Jag är kvinna och jag vill inte!
Jag vill inte!
Jag är en stjärna och jag vill inte!
Jag vill inte bli hustru till en herde!”---
---Inannas bror, den unge krigaren Utu,
sade till Heliga Inanna:
”Min syster, låt herden ta dig till hustru”
Unga Inanna, varför vill du inte ha honom?
Hans smör smakar gott, hans mjölk smakar gott,
hans händers arbete är hederligt.
Inanna låt Damuzi ta dig till hustru!
Du som bär juveler, du som bär shuba-juveler,
varför är du ovillig?
---Han skall äta sitt goda smör med dig,
Alla kungars beskyddarinna, varför är du ovillig?”---
---Vid nyåret, på dagen för den heliga ceremonin,
den dag då Inanna skulle bestämma alla länders öden,
den dag då alla trogna tjänares öden skulle rannsakas
för att de gudomliga krafterna skulle fullbordas,
på dagen för månens försvinnande
har en säng gjorts i ordning för vår härskarinna--
---Måtte du bli
ljuva ord i munnen!
Måtte du bli
en tid som bringar lycka!
Måtte du bli
en fesrtmåltid somfår ansikten att lysa!
Måtte du bli
en skinande spegel!
Måtte din guds hjärta
bli välvilligt mot dig!
Kom om natten!
Stanna hela natten!
Kom med solen!
Stanna hela dagen!
Måtte din gud
bereda vägen för dig!
Måtte han sänka bergen
Och upphöja djupen för dig!---
---När hon reste sig upp ur kungens omfamning
reste sig linfältet tillsammans med henne.
Kornfältet reste sig tillsammans med henne.
Tillsammans med henne
blev öknen en blomstrande trädgård.
Damuzis hustru var lycklig med honom
i Livets tempel, i kungens hus.
Inanna var lycklig
med honom.---
---Så långt ordsmakprov
från heligt bröllopsfirande.
![]() |
Systerligt stolt Inanna- gestalt, i treårings leende skepnad. |
* * *
Söndagen den 1 april 2012 (i repris...):
"VÄLKOMMEN NU UTI VÅR GÅRD, VÅREN ÄR VÄLKOMMEN
FÖR OSS UNGA!", SJÖNG FÖRR de skaror som gick
från ställe till ställe för att få ägg och helst en eller annan slant - ibland
med fela eller dragspel i täten. Ett uppsluppet firargäng som efter
risbolets brasflammor vid påsk och/eller valborgsmäss drog fram i sydvästra
Sverige, ända fram till början av 50-talet - så jag hann vara med i svansen av
följets ungar som tröjvärmda fick bilda följe i i kylnande kvällen.Omslutna av det spännande mörker som lagt
sig innan det blev dags att dra ut på den mångsekelgammalt hävdade
tiggarstråten.
Jag påmindes om det när jag nyss ögnade igenom tredje kapitlet av
mina Ogräsmemoarers Förstadel som ursprungligen låg allra först ( - nu
nätavverkade Inledningsdelen kom till därför att jag vid slutpunkten fann att
mycket, för mig väsentligt, inte kommit med). Här beskriver jag just det
gammalmodiga gemenskapsfirandet av den efterlängtade våren. För alla som
oavsett gamman och ålder kan vara lika unga i själva sinnet.
Där det kyligt
hejdande bakslaget vid steget över tröskeln, som vi upplever även i dessa
aprilluriga dagar, ingår i stämningens motsträviga grundväxlingstema. En hel
del moll mitt i durklingande tonkaskader. En hjärtligt medkännande blandning
som jag tror vi behöver mer av för att
en entonigt öronbedövande ungdomskult inte ska mynna ut i mekaniskt dunkande
krampångest.
De nordiska årstidernas växlingar uppskattar jag mycket. Med dygnsskiftningar som sprider till- och avtagande ljus- och värmeförmåga. Så är det förstås över hela jordklotet, mer eller mindre: inklusive historiskt olika förutsättningar för regionalt ökad eller minskad fö-sörjningsförmåga. Rik skörd eller svältsådd. Egentligen borde jag startat denna blogg vid nyårsskiftet, med berättelse om skymning och natt som oemotståndlig öppning för aurorans dagringsljus. I vårt ständiga jämförandes motsatsberoende polariseringskultur.
![]() |
Majbarns glädjeblom invävda i våra årsringade minnnesrum. |
De nordiska årstidernas växlingar uppskattar jag mycket. Med dygnsskiftningar som sprider till- och avtagande ljus- och värmeförmåga. Så är det förstås över hela jordklotet, mer eller mindre: inklusive historiskt olika förutsättningar för regionalt ökad eller minskad fö-sörjningsförmåga. Rik skörd eller svältsådd. Egentligen borde jag startat denna blogg vid nyårsskiftet, med berättelse om skymning och natt som oemotståndlig öppning för aurorans dagringsljus. I vårt ständiga jämförandes motsatsberoende polariseringskultur.
![]() |
Hilma af Klint: Mänsklig kyskhet (1915). |
Men i årsringars minnesrum kan
vi när som helst gå in i (kanske knyta ihop) både glada och sorgsna
upplevelser, våra egna eller andras. Även få del av minnesfragment från för
länge sedan svunna tider. Så som nyligen genom den äldsta i världen nedskrivna
berättelsen: den har nått oss från sumerernas rike (i dagens södra Irak) i
en bok om livsmogna åldrandets, höstandets och skummande skymningens dåtida
gudinna: Inanna. Hon kan ses som den femtusenåriga
urmodern till grekiska Demeter, egyptiska Osiris och nordiska Disa eller
Freja - rentav som urbild för patriarkpräglade Attis och Bibelns Jona
eller Jesus Kristus.---
---Framöver återger jag i stället ett och annat ur den här boken i vår aprilmånads vårljusnande blogg.
---Framöver återger jag i stället ett och annat ur den här boken i vår aprilmånads vårljusnande blogg.
Fredag den 13 april
Fredag den 13 april
JAG ÄR INANNA!
Min far gav mig himlarna
och han gav mig jorden.---
---Vilken gud kan jämföras med mig?---
---och han gav mig striden.
Han gav mig stormvinden
och han gav mig sandmolnet.
Han satte himlarna på mitt huvud som en krona.
Han lade jorden vid mina fötter som sandaler---
---Gudarna är småfåglar,
men jag är falken.
Anunnagudarna springer runt,
men jag är den goda vildkon,
Jag är fader Enlils goda vildko som går främst.---
Så lyder några av stroferna i boken Inanna, Skymningens
drottning. Långt tillbaka i fjärran
tider, under brodern Gilgameshs dagar för bortåt 5000 år sedan i sumeriska
landet Ur, härskar hon stolt: krigs- och kärleksgudinnan. Som så väl
tror sig veta allt vad hon är. Vem kan påstå något sådant bland oss i
dagens mångkunniga värld? Vad, och vilka, är vi egentligen?
I påsk föll det sig naturligt att här ta upp den ibland vildsinta Inannas ned- och uppstigande ur underjorden: hennes dödsbehärskande nattsyster Ereshkigels livsnödvändiga rike. Där till slut hennes älskade Damuzi jämte sin syster måste ersätta frisläppta Inanna under halva året vardera. Ty om hon stannat i evig skugga, i mörkrets kyliga nattrike, hade allt vissnat och dött här på jorden.
Vid varje nyårs livsviktiga riter, för att frammana goda skördars lyckliga förhållanden i riket, utspelas under långliga tider åter och åter det heliga bröllopet mellan Inanna och Damuzi. Med hopp och förtvivlan, i ljus, mörker och himlastormande kälek. Som jag berättar vidare om en annan dag i vår ännu kyliga aprilmånad.
I påsk föll det sig naturligt att här ta upp den ibland vildsinta Inannas ned- och uppstigande ur underjorden: hennes dödsbehärskande nattsyster Ereshkigels livsnödvändiga rike. Där till slut hennes älskade Damuzi jämte sin syster måste ersätta frisläppta Inanna under halva året vardera. Ty om hon stannat i evig skugga, i mörkrets kyliga nattrike, hade allt vissnat och dött här på jorden.
Vid varje nyårs livsviktiga riter, för att frammana goda skördars lyckliga förhållanden i riket, utspelas under långliga tider åter och åter det heliga bröllopet mellan Inanna och Damuzi. Med hopp och förtvivlan, i ljus, mörker och himlastormande kälek. Som jag berättar vidare om en annan dag i vår ännu kyliga aprilmånad.
Lev
väl!
kes
18 april. Alla
gudautsagor och människors berättelser handlar innerst om makt. Makten över
våra egna dödsskuggade liv, som vi fått chansen att födas in i. Den välgörande
makt som vi nu mer än någonsin behöver sträva efter att begripande fatta tag i
för att nå ljusnande framtids vidgade tros- och vetandehorisonter. I
gemenskaps anda med alla andra varelser i detta nu.Och i kontakt med dödas
medvetanden genom tiderna. Bland annat i böcker
som Bibeln och Bhagavadgita.
Även så i boken om Inanna - Skymningens
drottning - som jag häromdagen lovade att i april berätta mer om, Hon blev
under långa tider mycket populär genom sin mångsidiga personlighet. Uppträdde
än som ung förförisk kvinna, än som trogen syster, mogen mor eller iskall
krigsgudinna. Hon bröt mot regler, var äventyrligt dumdristig men ibland den
kvinnliga visheten personifierad - lärd av sin egen motstridiga karaktär.
Färdades mycket, även till systern i den sumeriska underjordens dödsrike...
Hjälpt av visdomens gud Enki kunde Uruks stora fruktbarhetsgestalt Inanna uppväckas i systern Ereshkigals dödsrike. Dit hon av demoner lurats för att där söka sin drömskt dödsdömde man, herden Damuzi. I Warrings och Kantolas poetiska bok lär vi att detta är den äldsta av denna typ av skrivna berättelser - populära under flera tusen år i Främre Orienten, med skiftande gudanamn i de yngre religionerna. Redan tidigare förekom deras livsdraman muntligt i samband med shamanism. Här heter det:
Hjälpt av visdomens gud Enki kunde Uruks stora fruktbarhetsgestalt Inanna uppväckas i systern Ereshkigals dödsrike. Dit hon av demoner lurats för att där söka sin drömskt dödsdömde man, herden Damuzi. I Warrings och Kantolas poetiska bok lär vi att detta är den äldsta av denna typ av skrivna berättelser - populära under flera tusen år i Främre Orienten, med skiftande gudanamn i de yngre religionerna. Redan tidigare förekom deras livsdraman muntligt i samband med shamanism. Här heter det:
När
hon skulle stiga upp
ur Underjorden
greps hon
ur Underjorden
greps hon
av Underjordens domare.
De sade:
"Vem har någonsin stigit
upp ur Underjorden,
stigit oskadd ur Underjorden?
Om Inanna skall stiga upp från
Underjorden
måste hon ge oss en
ersättare.
"Heliga Inanna grät bittra
tårar över sin man---
"Var är min käre
make?---"
av Underjordens domare.
De sade:
"Vem har någonsin stigit
upp ur Underjorden,
stigit oskadd ur Underjorden?
Om Inanna skall stiga upp från
Underjordenmåste hon ge oss en ersättare.
"Heliga Inanna grät bittra tårar över sin man---
"Var är min käre make?---"
---Ereshkigal grät.
Hon kom upp till Geshtinanna,
Damuzis syster och tog Damuzis hand.
Hon sade:
"Du skall vistas i Underjorden halva året
och din syster under den andra halvan av året.
Hon kom upp till Geshtinanna,
Damuzis syster och tog Damuzis hand.
Hon sade:
"Du skall vistas i Underjorden halva året
och din syster under den andra halvan av året.
Den dagen du blir kallad,
skall du stiga ned i Underjorden.
skall du stiga ned i Underjorden.
Den dagen din syster blir
kallad,
då blir du befriad."
då blir du befriad."
Så överlämnade Heliga Inanna
Damuzi till Underjorden
Damuzi till Underjorden
Inannas kärlek till
Damuzi och deras nedstigning till Underjorden är cerntrala delar av
Inannakulten - firad varje år vid nyårets högtid för rikets rikliga skörd. Den
gled över i Tammuzkulten under sista årtusendete f Kr, en förskjutning mot
bakgrund av att manliga gudar då intagit den dominerade rollen i Främre
Orienten. Begråtandet avv detta gudsöde spreds i hela Medelhavsområdet och
infiltrerade dyrkandet av andra gudar. Som den mycket Tammuzlike Adonis. Och
vegetationsguden Baal av Byblos, som även bar namnet eller titeln Damu och
förekommer i texter från tredje dynastin i Ur. Bortåt 900 f Kr fick Baal
(Herren) även epitetet Adon, ursprunget till gudanamnet Adonis. Hans hustru
kallades härskarinnan av Byblos men också Astarte (Ashera, Eshtar med mera på
andra håll.).
I mesopotamisk tradition (urutspelad i området mellan Eufrat och Tigris) finns en särskild väg till dödsriket, en trappa med direkt förbindelse mellan himmel och underjord, som Inanna förmodligen färdas på. Det finns astral symbolik i "Inannas nedstigning": den motsvarar Venus rörelse på stjärnhimlen, som försvinner under horisonten i väster för att i öster återkomma som morgonstjärnan. Perioden då Venus är osynlig, tre dagar, motsvarar den tid Inanna var fånge i Underjorden. Att dö och återuppstå på tredje dagen blev senare ett tema i många religioner. T ex egyptiske guden Osiris. Och den motvillige, via valfiskens buk till Nineve gudsutsände Jona. Hände dessutom Kristus, även han liknad vid Morgonstjärnan.
I mesopotamisk tradition (urutspelad i området mellan Eufrat och Tigris) finns en särskild väg till dödsriket, en trappa med direkt förbindelse mellan himmel och underjord, som Inanna förmodligen färdas på. Det finns astral symbolik i "Inannas nedstigning": den motsvarar Venus rörelse på stjärnhimlen, som försvinner under horisonten i väster för att i öster återkomma som morgonstjärnan. Perioden då Venus är osynlig, tre dagar, motsvarar den tid Inanna var fånge i Underjorden. Att dö och återuppstå på tredje dagen blev senare ett tema i många religioner. T ex egyptiske guden Osiris. Och den motvillige, via valfiskens buk till Nineve gudsutsände Jona. Hände dessutom Kristus, även han liknad vid Morgonstjärnan.
./.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar