Uppdatering söndag 4/11, 
föranledd av att jag måste be om ursäkt och överseende med att jag omedvetet lurade mina bloggläsare häromdagen. Genom en mer upplyst FB(= facebook)-vän har jag lärt att Alla Helgons Dag/Allhelgonadagen  året 1953 ändrades från almanackans rullande veckoschema till att ALLTID infalla på första lördagen i november. Den dagen är vikt för helgon som genomgått svåra prövningar i Kristi anda. Därför framstår de som förebildliga och väl behövda vägvisare för oss andra.  Söndagen har för våra nära och kära bortgångna instiftats till Alla själars dag, under senare år alltmer ljuspräglad även för oss nordbor.
      Lediga lördagar, för en hel del löntagare, fick inte genomslag förrän i slutet på 60-talet ( enligt mitt för saken inte helt pålitliga minne), så under en rad år fungerade ju nytillkommet helglediga lördagars förmiddagstimmar som acceptabelt hygglig kompensation både vid midsommar- och allhelgonahelgen.
     När jag ändå är inne och tilläggsbloggar vill jag berätta att flera FB-are denna helg gjort inlägg med förslag om skiftning av politisk uppmärksamhet från invandrarproblem/rasism till de växande klasskillnaderna. I vårt land och inom EU samt i övriga världen. Beroende inte minst, naturligtvis, på ökande ekonomiska klyftor. Under ett av inläggen gjorde jag följande kommentar:
'Som ovan, så nedan.
           
 '"Så! Föraktet från överdängarna mot underklassen (särskilt den på landsbygden fånigt glesboende och/eller 'asocialt' fåmälde) har ingrodd tradition i Sverige. I detta land där somliga påstått att det inte är demokrati utan infantokrati som råder... Det är på tiden att massmedialt utrymme ges åt självkritiska studier. Särskilt av och om de vanemässigt  skygglappade men  klipskt munviga besserwissarna i  stolta innekvarter (ibland här, stundom i Thailandvilla eller annat utlandsbo - kanske)."
     Vi får väl se om djusholmare, danderydare och Brommabor blir livaktiga i den självgranskning
som många nu hoppas på.




   I dag vill jag dessutom rekommendera följande radioprogram:
Tro och konst - Den andra världen... Ett nytt radioprogram startades i helgen, om den historiska föreningen religion och konst som efter några decenniers skilsmässa börjat se chans till återsamskapande. Ett litet ljus brinner på bordet hemma hos konstnären, författaren och förläggaren Carl Abrahamsson. Vi sitter här - mitt emot varandra - mellan höga bokhyllor i lägenheten i Stockholm. En mångbottnad person som i slutet av 1980-talet åkte till Kalifornien och blev personlig vän med Anton LaVey - författare till boken "The Satanic Bible". 
    Jag har tidigare puffat även för ett intressant bidrag till vår filosofiavdelning, om den intrikata framtid som vissa vetenskapare spår oss. Också det vill jag upprepa här: FB-are som eventuellt
gör Auroraårbesök nu kan ju hoppa över tipset - eller kanske behöver en extra påminnelse...
Lång men mycket givande video om framtida utvecklingen. Där människan kan ses som enbart tillfällig fotfästesten eller språngbräda för vad som nu följer.. .Fredrik Reinedahl i The Syntheist Movement:
Vad synthesists syn på teknisk singularitet, som beskrivs exempelvis av Ray Kurzweil och Nick Bostrom? Å ena sidan finns det starka empiriska belägg för att super AI och bortom kommer att dyka upp relativt snart. Å andra sidan finns det inget sätt att tala om vad konsekvenserna som kommer att få. Det finns redan en singularitet universitet i Kalifornien, och från och med nu finns det en kapplöpning mot tiden om vem som blir den första att nå Super AI och som kommer att vara de att sätta sina predefinitions. Vilka är syntheists roll i denna utveckling, och var på skalan mellan transhumanism och teknisk skepticism gör syntheists ställa sig? Och hur singularitet (tekniska revolutionen) som påverkar eller påverkas av den sociala revolutionen? Jag vet att det är mycket stora frågor, men vi kan bryta ner dem när vi går. En bra utgångspunkt kan vara den här filmen:http://www.youtube.com/
Bygga Gods (Rough Cut)
www.youtube.com
Denna film av Ken Gumbs behandlar frågan om pågående större-än-mänsklig artificiell intelligens och eventuella följder. Olika personer med DIF ...
Gilla ·

Klicka på rubriken ovan, med länk direkt till Youtubefilmen. Går du via bildens/pilens länk måste man först leta sig fram genom min FB-profilsida (dock tips för "nyckellös" att möjligen så ta sig in på mina facebooksidor...)
Ur JO Wallins poem Dödens engel
(1837), illustrerat av CG Hellquist.
"Så kommer Han och förlossar eder.
 Hvars. makt är såsom Hans kärlek stor."

1 november 2012 har vi en torsdag och firar  Allhelgonadagen, enligt min vanligtvis pålitiliga almanacka. Om Maktens beräknare  utan att väcka folkstorm kunde anknyta svensksaliga midsommardagen till redan utbrett frilagd lördag, då - för några decennier sedan, var  det i samma  ekonomiska rationalitets namn lätt att omdatera höstens enda chans att få långhelg till novembers första veckoslut. Mängder av lantbor hade vid det laget blivit  relativt osynliga grannar som anonyma invånare i stadernas förorter. Känslan för att hedra släkten på kyrkogårdar, och upprätthålla andra familjetraditioner, avtog i takt med avstånd och resekostnader i vårt avlånga land. Men åtminstone julfirandet hölls igång, om än i kommersialiserad formgivning med  TV-platt tomte och Kalle Anka i centrum.


       Svenska politiker kan inte beskyllas för att direkt ha uppmuntrat vårt nu alltmer utbredda Halloweenfirande efter amerikanskt mönster (från början inspirerat av mexikanskt gravfestande, tror jag) - det är främst våra massmediers verk. Sedan 1950-talets början har Sverige alltmer amerikaniserats - redan sommaren 1953 övertygade mig en moppeåkarkompis att jag måste bära tonårsjeans, liksom hon och vår ungdomliga Hollywoodidol Doris Day. "Que srea, sera - whatever will be will be - the future isn´t our´s to see. Que sera, sera," , både sjöng och spelade jag med stor inlevelse och uppövade så en hängiven ödestro.
Efter stormen når oss en fotoskörd med intressanta fenomen förevigade av kameror långt upp i rymde och ibland, som bilden ovan, i jordnära grannskap. InlagD på FACEBOOK AV NASA 31/10: Yesterday, sky watchers around the NASA's Marshall Space Flight Center in Huntsville, Alabama, witnessed something amazing: A complex network of luminous arcs and rings surrounded the afternoon sun. "I've never seen anything quite like it,"
 says eyewitness Bill Cooke, head of NASA's Meteoroid Environment Office. Solar physicist David Hathaway snapped this picture of the display. The apparition is almost certainly connected to hurricane Sandy. The core of the storm swept well north of Alabama, but Sandy's outer bands did pass over the area, leaving behind a thin haze of ice crystals in cirrus clouds. Sunlight shining through the crystals produced an unusually rich variety of ice halos.
     Att vårt land sedan åtminstone 1960-talet hyssjande mumlats om som det för USA-internationella forskarintressen idealiska experimentfältet (vad gäller både ett och annat) är det nu för sent att börja orda om med större bokstäver. Och gärna må Halloweenfestandet få luckra upp våra dödssuckande seder runt sorgedjup i dödsångests höstmörka släkttradition, så som den tett sig enligt mina gamla släktingar. Deras vittnesmål i saken gav mig som barn viss insikt i hur det var under åtminstone 1800-talets kyrktunga maktvälde över våra så här års i helgd hållna seder och bruk.
      Kyrkans företrädare välkomnade naturligtvis förslaget att stadigt återkommande få helt veckoslut ihop med sina besöksskaror, som redan då hade glesnat betänkligt En helg där överjordiskt goda helgon fick söndagen vikt för sig. Lördagen har  tilldelats alla andra dödligt vanliga människor. (Kanske hedrandet för de skilda kategorierna skiftar  dag vissa år.) Känslosamma gudstjänster och minnesstuder hålls för ibland plågade förföräldrars mödor och mer eller mindre hedervärda leverne - på väg eller redan på plats där till höger i det förhoppningsvis himmelska hinsideslandet. Eller vad man nu tänker sig.  Många ljus tänds, i gravlyktor inte minst, medan tårar fälls och suckar ljuder under skön psalmsång till mäktiga orgeltoner.

    Den före kriget tyskstyrande kultureliten förde snart med bestämda mått och steg över sina medelklass-med-egethus-drömska svenskjsjälar till USA-rymlig selfmade-realism med då och då lockande dollartecken glänsande i ögonvrån. Särskilt hos representanterna för vårt näringsliv - de sig i allt högre grad globaliserande och multinationaliserande företagarna.Med tiden även genom radikala storstadsgrupperingars enögda idealism  för att uppmuntra multikulturell MR- och religionsfrihet á la USA, i "goda" gränslöshetens överordnade kamp mot futtigt småsvensk inskränkthet. Och har så hållit inte minst historiskt underlägsna och fånigt klagande landsortsbor stången, när de för att försvara sina intressen såg ut att kunna gå bärsärkargång i alltför stor skala. Evolutionärt troende på sin gendjuriska revirrätt, kanhända.  Medan invandrarorterna svällde - och faktiskt måste få fortsätta växa nu: både här och där,  i takt med inbördes-, regions- och religionskrig samt naturkatastrofer i vår vida omvärld..
     Något foto från födelsedagsfirande med far Ernst Georg har jag inte. Tar i stället med ett från cirka 1930 där han med sitt dragspel höjt stämningen i gänget. På en gökotta i gröngräset.
         Genom ändrandet av allhelgonahelgen fick min far under sina sista år ofta fira födelsedagen 4/11 just denna de många gravbesökens helg. I kyrkboken står felskrivet att han föddes 3/11 2004, likaom på gravstenen. Min mor sade om det att "Det är bäst att de som bestämmer får som de vill (men hon förde dubbel agenda. När hennes mor dog 1914 hade de inte råd med gravsten: hennes födelsedatum var 3/11, till slut äntligen hedrat i stenskrift). Likt sin socialistradikale far och andra i släktskaran, om vilka det sagts att de "alltid varit hedningar", var han alls ingen religiös person. Utom under de allra sista timmarna av sin nästan halvårslånga men med  fantastiskt tåalmod utståndna dödskamp.  Då, 15/7 1977, fick vår semestervikarierande gamle Unnarydsprost Kjell Hagberg stark ingivelse till att öppna en sjukstugedörr - annars alltid stängd och förbigången, som vore tomrum där bakom. Där låg en guldgul skelettman. Han ville på sin tunga gärna få  erbjudna vindropparna:  sista gladminnandets smaksensation om och för livet. ("Det var en oerhörd upplevelse - och alldeles klar i huvudet var han!", berättade för mig vid begravningssupén denne min f d kristendomslärare).

     Den 4 november är födelsedag (1987) också för min yngste dotterson: mycket rare och rejäle Alexander, som i Lund lär hur framtidens ekonomi ska skötas. Jag passar på att gratulera med foto och önskan om gott nytt levnadsår.
Också ett avvaktande Facebookbidrag.
Inlägg med bild från NASA på Facebook då det som värst drog ihop sig över USA:s östkust häromdagen:
Kära SDO vänner, som en förberedelse för orkanen Sandy kommer SDO webbplats stängas i minst 24 timmar. Nedläggningen kommer att omfatta alla SDO datatjänster baserade på NASA Goddard . Vi ber om ursäkt för eventuella besvär. Om allt går bra kommer allting vara igång igen någon gång i morgon. alla bo säker och Hunker ner. Credit: NASA GOESgg 
      Slutligen önskas besökarna på Auroraår en skönt fridfull helg med släkt- och vänminnen vid ljus tända i mörkret! från kes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar