Fredagen den 4 oktober 2013, utllagt 5/10

.

                                  Bai Bang - här ännu under svensk flagg.
Krismedvetandet i pappersbruksorter gäller även människor som verkar och bor i och runt Sveriges största och mest svårbemästrade biståndsprojekt – pappersbruket Bai Bang i krigsdrabbade norra Vietnam. Det påbörjades efter regeringsbeslut 1970 men anläggningen blev klar först under -80-talet och sågs då som symbol för misslyckat svenskt bistånd. Nu står man inför nya utmaningar och väldiga investeringsbehov – och hoppas fortfarande på svensk hjälp, enligt det mycket prisvärda nummer av tidningen ETC som utkom den 16 augusti.      
      I dessa tider slås många huvuden ihop i försök att finna bärande nyplanering av försörjningen in i en globalosäkert nyordnande tillvaro (se till  exempel auroraårbloggen häromdagen, av 30 september).

      I de närmast föregående kapitlen av memoarernas
Ogräs del 2 har ordmängden gärna svällt ut till alltför omfångrik  textmassa. Med tiden tänker jag fördela  den i mer passande kapitels indelning och bättre bildsatt läsbarhet  (vilket för övrigt gäller en hel del av Ogrässamlingen). 
     Innehållet skiljer sig ofta från det som läsare av del 2 tidigare tagit del av genom mina direktutskick, i första hand år 2002. Aktuella behovet av omstuvning NU har fått vänta därför att jag ville låta aktuella skeenden interagera och avspeglas. 
Från överlägsen position låter ledningen i Stora Enso och Hylte bruk vinkla
välkomnandet av eventuellt nya besökare på nätet, genom denna bild.

    
       Sådana till exempel som de i samband med nu nedbantade utgivningen av papperstidningar, vilket ställer till med  stora problem för arbetsförhållandena och de anställdas framtidsutsikter på både min gamla arbetsplats Dagens Nyheter och  i min hemkommun Hylte. Genom pappersbruket där som i många år stått för papperet till just DN och länge var den ensidigt dominerande inkomstkällan i bygden. Det har fått en del konsekvenser i Ogräsmemoarerna genom mitt engagemang på nätet sedan 2012. Den för många mediearbetare hemvant progressiva  storstadsmiljön har ju alltmer råkat i motsättning till eftersatt och avfolkad landsbygd.
.


.
         Att det är så blev min nätutlagda uppslagsända för några månader sedan i upprop till idégivning och  ökad förståelse. Medan jag satte senare års polära förbistring mellan min  i födelsebyn boende syster Ulla Marie och mig som jämförligt utvecklingsbar med aktuella andan i vår hemby Unnaryd gentemot den globalfamnande men ofta egocentriska storstadsmentalitet som sedan snart 60 år – i huvudsak – blivit min.   
Framhåller kes
(som just behandlar detta tema även i slutet av relativt snart inlagda kapitlet 5 av Ogräs del 2.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar