Slutuppdatering för december och hela 2013-årshjulet

31/12 2013: Gott slut på det gamla året!

önskar jag alla som tittar in här under denna nyårsaftons sista timmar. Mina föräldrars inspräntning i oss barn att inte ta ut något i förskott märkte vi av särskilt under årsskiftenas dygn: först när vi vaknade på nyårsdagens morgon – eller efter midnattsslaget om vi lyckats hålla oss vakna så länge – ropade vi Gott Nytt ÅR till andra och varandra inom närskapande grannars hörvänliga ropradie. Och till gästande släkt och vänner som samlats i vårt hem, julbordsmätta och hoppfulla i fest- och gammanstämning inför det spännande nya årets språngbräda – som genom 365 vardagligt föreställda prövningar skulle leda vidare in i  den diffust allvarligare evigeten.  

    Tre rättså omfångsrika inlägg här i somras hade William Blake i
William
huvudrollen, utformad efter Carl-Johan Malmbergs återgivande i hans på vårkanten nyutkomna och rikt bildförsedda bok Stjärnan i foten  om denna poetiska, konstnärliga och revolutionärt tänkande persons inspirerande gestalt. Efter sista inlägget här då, i augusti, lovade jag att under hösten återkomma med bilder och funderingar från Blakes verk i orolig tid - han levde mellan 1757 och 1827 – men tyvärr har jag inte fått tillfälle till det: kommer i stället nu på nya året med tyngdpunkt (tror jag) på hans paradoxala självporträtt The Tyger och smeden-portöppnaren Los.

    En annan motsägelsefull 1800-talskämpe för självständigt tänkande och
Sören
verkande är den likaså än  i dag inflytelserike existentialisten och oerhört flitige författaren Sören Kierkegaard. Han svek sitt livs stora kärlek och kom i strid med sin omgivning medan han sökte följa den i sitt inre pådrivande nytolkarmaningen runt väljandets vikt – liksom Blake särskilt kritisk mot statligt folkförfäande kyrkans ”okristliga predikningar”. Långt tidigare än Blake fängslade mig Kierkegaards innerliga sökande, genom utveckling som estetisk till etisk och från 70-fot avgrundshoppande i religiöst vågande sistastadiet – med risk att uppslukas av sin kallelse. Denna uppdelning har fått en modern tolkning i boken Konsten att leva innerligt (Wahlström och Widstrand) av journalisten och medialedaren Ann Lagerström ihop med på Kierkegaard doktorerade prästen Ted Harris.
      Ann är vän på min facebooksida. Jag fann på Wikipedia en SvD-artikel från häromåret som jag här nedan saxat meningar från. Hon och Ted Harris berättar där att Kierkegaard trodde att människan är konstruerad så att vi måste söka efter livets mening. Och han menade att det finns tre stadier som människan kan ta sig igenom för att nå dit. Det första stadiet – det sinnliga – är materiellt. Vi samlar på saker, berusar oss med ting och mår bra av det. Men till slut känns det tomt och vi börjar se inåt i oss själva där vi hittar vår inre röst, vår egen sanning – vårt autentiska jag. Det är det andra stadiet – det innerliga. Sören Kierkegaard menade att innerlighet är att vara närvarande i sig själv. Här gäller det att våga göra val och handla efter sin inre röst. I det sista stadiet – det andliga – ser vi utanför oss själva och söker efter något mer, alltet, kanske en Gud.
       Man måste pröva hans tankar mot sin verklighet och hitta sina egna steg. Var och en vill och längtar efter olika saker. Sören menar att det bara är du själv som kan hitta din sanning genom att titta inåt i dig själv. Men det finns ingen moral att vi alla ska komma lika långt. Inte ens Sören gick hela vägen.
     – Om man tar innerligheten i sig på allvar så omfattar det också hur man förhåller sig till andra, säger Ann Lagerström.
Ann

        – Det handlar inte om egoism eller narcissism. Utan det handlar om att gå in i sitt inre rum och lära känna sig själv. Vi kan inte leva utanför oss själva. Det är en fråga om du vill ha en mening med ditt liv och leva efter din inre sanning. Var i ditt inre rum, det är en riktig plats, en källa! Det är det budskap som jag och Ann vill få fram, säger Ted Harris.-----
----- Vi har sällan valt i vårt liv, det har bara blivit. Och vi styrs ofta av föreställningar om hur vi borde leva, säger Ann Lagerström.
       – Det blir även konsekvenser för samhället om vi slutar vara konsumerande i det yttre och istället låter vårt inre rum ta mer tid. Då kommer konsumtion och  produktion att minska och vår värld skulle bli mer ekologiskt hållbar och må bättre. Lev med ödmjukhet, medkänsla och tillit, säger Ted Harris.

Ted

        – Och med fantasi, kreativitet och lek, fyller Ann Lagerström i.
       – Då skulle det bli en annan, bättre, världsordning. En nyordning för både individ och samhälle – om vi lever innerligt, blir artikelns slutord genom  Ted Harris.
     Förut i dag gjorde jag en länkning till SVTPlay och ett fb-inlägg som jag vill få med också i den här bloggen – för vänner som inte vill vara med i facebook. Tyvärr fick alla bilder inte följa med hit:




Rummet formar dig, heter en dokumentär i tre delar vars första avsnitt kan nås på SVTPlay fram t o m 28/1-14. Vi människodjur lever ofta, ännu, i mörkt grottlika bon: trånga och fysiskt skadliga samt psykiskt hämmande - eller i omåttligt stressande "drifthus" som driver på vår storvulna tävlingsandas uppvisning i rik överlägsenhet. 
     Nu är det hög tid för arkitekter och byggherrar i den undermåligt civiliserade och moderna världen att ge oss sunda bostäder. I inspirerande hus som ger chansfull  lust till  samskapande mellan den materiella yttremiljöns ljusa växtkraft  och vår inre fantasis livsdrift - i kreativ utveckling som meni ngssökande och ansvarstagande livskonstnärliga medborgarei våra jordiska/globala samhällen.
     Där många i jordekula - under vårt himmelska stjärnetaks dubbelve i fortfarande exploderande Cassiopeia - gudalikt maktsugna försökt identifiera sig med upphöjda segersymbolen ovan där: undermedvetet eftertecknande den, kanske. Ända från den tidrymd då vi som mänskliga förföräldrar - utifrån härtillvarons nupunkt på t ex Wall street bland väggmurande Wolf- och andre W-initierande namn - mest ses som efterblivna analfabeter i stället för framtidsbanande världserövrare. Under ibland vefull weltschmertz.. 
     Senare i dag ska jag i auroraår (= min huvudblogg) lägga in lite presenterande text runt mångas gemensamme inspiratör: Sören Kierkegaard, i 1800-talsdansk vaerelse og stue. För ett innerligt meningsfullare och enklare liv som förhoppningsvist gladare och fredligare jordebor.
      Jag önskar oss alla Gott Slut på det gamla -13-året! Återkommer om det nya -14: som jag i går på mer undanskymd plats framhöll som geniförklarade labyrintförfattaren Juan Luis Borges symboliska oändlighetssiffra.

Bilderna fr v: efterbildande Cassiopeia, bredvid Orions bälte. Därpå äldre tids fantastiska världsbild utifrån figurerad himlapell. Sist mängdbyggd stuga i mörka skogar, in på 1900-
talet bebodd på unnarydska Spången, och i stenrika Fällan på Bolmsö av min mors även syskonrika familj.




































Slutligen vill jag till besökare här från Unnebobladets bygdevänner precisera att det var i inlägg den 30/9 +  5/10 + 18/10 i denna blogg som Hylte pappersbruks kris mm togs upp.
OCH så upprepar jag mig, som vanligt en tjatkärring: Gott Slut! på det gamla året. Tillägger även Gott Nytt!! (för
jag återkommer kanske först i övermorgon…)
 · Marknadsför · 
BEAUTIFUL PLANET EARTH
Check out >>>> www.lovefunromance.com
Foto: BEAUTIFUL PLANET EARTH
Check out >>>> www.lovefunromance.com

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar