September 30, 27, 20 + Augusti 23, 22

Söndagen den 30 september 2012 
KÆRLIGHED   
Inhöstandets skördetid / Den Helige Mikaels Dag i kyrkorna /
Efteråret smiler til dig lige nu. Smil tilbage og send KÆRLIGHED til dem der har behov. (Bilden med tillhörande hjärtvinjett och text har jag lånat från ett inlägg av Facebookkällan KÆRLIGHED, häromdagen).

     Leklystet smekande vindar av indiansommar omsluter oss än. Eller om det är brittsommars mjuka air som redan är här och förhoppningsvis, med råge, vill dröja kvar förbi 7 oktober? Det är dagen som givits åt Birgitta/Britta - namntydd till Den Höga och Lysande Ledsagarinnan, och som gärna höljer oss i luft  lustfyllt luktsatt av regndränkt mull. Att inmundiga i djupa, lugna andetag ihop med ögonfägnads färgvibrerande klädnad ur buskage och trädkronor, som på sin dansande stråt ner till jordförnyande skaparrymd vill  törna emot tinningen på folk och fä. Eller ger en och annan kind sin lövtunt lätta kyss, som uttrycksfull representant för Gaijas generösa mun. Försvinner snart: kanske efter ett ögonblicks kittlande spänning i vilostund på vindrufsad  hjässa med gott utsiktläge för planering av slutlig landningsplats.

    I dag på Mikelsdagen talas det i kyrkans upphöjda predikstolar om den onda draken eller ormen: Ende Gudens kritiker och anklagare Satan - som även identifierats med den lysande intelligente gudsskuggaren Lucifer.  Himlavarelsen som avundas människan vår växande skapelseroll som kommit att överflygla hans egen änglauppgift.  Yttersta tidens ärkeängel Mikael - som i gammal judiskkristen tradition brukade ses som Messias-Kristusgestaltens skepnad  i de hinsides ängderna - kastade för länge sedan, efter svåra himlastrider, ner den gudsutmanande draken till jorden (Jesus har i NT uttryckligen omvittnat att han sett Lucifer falla: som en blixt ner till vår planet...). Det odelat Goda fick därmed ostörd himmelsfrid ovan där. Medan Den Onde fick sprida sitt syndiga ormgift och åstadkomma allt värre helvetestillstånd på denna jord, fastän då och då trampad "till döds" av Det Godas missionärer. Tills Mikael även i vår världsliga regions Yttersta Dagar kallar sina budbärarsyskon samt mänskliga anhängare till sistastrid mot lede änglabrodern och dennes själsfränder... Som snart skall falla ner i l oåterkalleligt straffande helvetesgap, medan gudsgodhetens segrande skaror vinner evig frid och helig fröjd ihop med Den Ende.

     En oförsonlig berättelse om absolut-idealistisk åtskillnad: god-ond, vit-svart, ljus-mörk. Vilket är en absurt omöjlig och stridshetsande indelning för mänskligt vettig  utveckling på både individuell och kollektiv nivå. Där vi måste kunna både ge och ta med såväl två hjärn- som hjärthalvor. Det vet vi som reflekterande och någorlunda självkritiskt levt några decennier och känner vår medfödda dubbelhet - dessutom lärt av historiska skildringar och nu aktuella  framttidsscenarier,
    Några har förvånats över att jag inlåtit mig med den i svenska medier för några år sedan oresonligt förtalade Krishnarörelsen. Liksom andra religiösa grupperingar har även den utvecklat en del mindre goda och kloka vanor, men på senare år blivit mer följsam i sin attityd till västerländskt moderna käpphästar och lagar (tycker jag mig ha märkt). Dess religionsfilosofiska urkund Bhagavadgita är jämfört med bibeln och koranen en överlägset njutbar skrift, från flera synvinklar. Både moralanda och berättelser har för övrigt  beröringspunkter med bibelns, som visar på gammalt tros- och/eller berättarutbyte längs gamla handelsvägar för nog långt mer än 2000 år sedan.  
       I somras höll en av Bhakti-Vedantasällskapets kringresande guruer,  all jorden kring, ett föredrag på ett tema som jag inte tagit del av förr. För de Krishnahängivna i Goovindatemplet vid Fridhemsplan i Stockholm samt mig och några andra "privatintresserade".  Han talade om Krishnas äldre bror Rama: mer begiven än han nog borde vara på den överlägsnes framgång, inte minst bland hänryckta kvinnor. Medan Krishna i sin jordiska skepnad intar en lillebroderligt underdånig hållning till honom -  och för övrigt, enligt sin vana, dör ung:  inkarnerad i oräkneliga mänskliga eller djuriska kroppar och livsöden (ofta i sällskap med - eller sökande -  sin mest älskade: äktahälften Radharani).
      I den megauniversella himladimensionens tillvaro är det dock Rama som är den underordnat ödmjuke, medan Krishna är evigt allsmäktige Överguden - den som ingen vet när eller i vad för slags kropp han dyker upp, mer eller mindre mångarmad med sina mest kända attribut: (fågeln), flöjten  snäckan, diskusen osv. Och som ingen människa uthärdar att se i hans fullständiga universella uppenbarelse.... Snäckan tar han till och ämnar blåsa stridssignalen i för att samla de sina till stora slutstriden, som ska stå mot Kaliyugatidens demoniskt ägodelsbesatta horder. 

                                         
    Jag vill genom ännu en bild från Facebookkällas bakre regioner återknyta till inläggen här i juni med skildring av majbesöket vid min ungdomsvän Mik(ael)s judiskkristna familjegrav i Köpenhamn. I vars dyningar en himmelsspeglande "Stålmannenstaty" dök upp i Helsingör, som slags motagerande pendang till Den Lille Havfrue - en modern Supermanversion.
    Alla och Allt är Ett i högste skaparguden, enligt mer än en religion, vilket här framgår något provocerande genom bildmakarens myller av enfärgat jordbruna varelser i och runt gudakroppen - vattenvarelsen utgör undantaget. Återgivningen domineras av masklika rörformer, vilket lär vara den grundgestalt som dväljs i vår biologiska fysionomi sedan första urformens tillblivelse.   Kanske är det överguden Zevs urfader Uranos som bildmakaren sökt framställa: i överraskad undran inför ett mirakulöst fynd av ny slags kvinnovarelse. En vattenjungfru som kanske delskapat sig själv i eget inspirationsflöde.   

                                                         ***

       I kommande vecka vill jag, bland annat, försöka berätta lite om min nyfunna och  brogestaltande trevare till fjärrvänskap med Miks bror Niels,  barnläkaren som lever i en mycket annorlunda verklighets värld: i USA. Deras uinderbart vänlige och trevlige far Ebbe, gynekologiprofessorn på Rikshospitalet och Jordmoderskolan i Köpenhamn, tog 1956 på sin fru Ingers begäran med mig på sightseeing för att samman med ett par av hans studenter beundra den alienerade lilla sjöjungfrun vid Langelinien i danska huvudstaden. Bekantskapen med denna undin: HC Andersens motsatsfulla vattenvarelse, har jag  med åren funnit allt väsentligare och i mitt dualistiska inre identifierat mig en hel del med.
        Även den ultovade nya bloggen, rymmande några av mina genom åren åstadkomna texter, är äntligen på gång. Med Herrarnas Nya Giv i FiB/K  12/92 att börja med: en variant på HC Anderssens Kejsarsaga
    Med önskan om bra start på nya veckan för oss alla som på olika håll och kanter kämpar för en bättre värld!
kes
Kanske har vi



 27 september 
 2012




Idag  firar jag min mors 111:e födelsedag.  Elsa Martina Teresia var de namn hon bar.  De kan uttydas  "den jordiskt  plågade gudstjänarinnan". Men när hennes föräldrar namnade henne inför dopet i den småländska Bolmsökyrkan gjorde de säkert ingen sådan tolkning: ville  bara ge henne,  liksom sina övriga barn, vad som vid förra seklets början uppfattades som vackra  och goda namn att bära genom livet.  

Ung moder Elsa.
    Som för många i hennes generation var merparten av livet fyllt av hårt arbete och omsorger för de närstående. För övrigt var det som för många av oss: ömsom vin och ömsom vatten - hon hade en underbar förmåga att kunna glädjas åt även små lyckotillfällen, men mötte också mycket lidanden. Den moderna utvecklingens teknik uppfattade både hon och min far som underbar: med praktiska maskiner som underlättar det man förr såg som oundvikligt slit för människolemmar. Radio- och TV-apparaterna med spännande röster och bilder upplevde de ej sällan, liksom böcker, som sina nära vänner -  bland de övriga som levde mer påtagligt runt omkring.
 
Ung fader Ernst Georg
 i silhuett.
   Gärna skulle jag vilja se båda mina föräldrar leva med mig än i dag, i friska kroppar som ännu kunde uttrycka deras obändiga sinnelag. För att kunna tala med dem om den märkliga och  oroande omvandling som vår värld i dag genomgår. Där också mycket som känns positivt intressant håller på att ske. Säkert skulle både min mor och far fascineras av IT-teknikens utveckling: de ville  nog gärna  söka sig fram på en datorskärm...
      Inte sällan tycker jag mig ha god kontakt med dem båda - i vardagligt småprat och rådgivning här hemma. Jag hoppas och tror att också de känner denna av god stämning präglade kontakt.







Torsdagen den 20

september:


Innan jag i slutet av juni började facebooka 
kunde jag berömma mig med att vara en 
god löfteshållare. Därefter har det blivit allt

svårare - tiden har slukats upp över

öronen på mig. På sistone har nätstriden

mellan Explorer och Google

intensifierats igen, även genom min FB-

sida: Nortons har flera gånger kraschat av

ansträngningen att förtsöka hålla

brandväggen intakt i den nya dator som

jag blev tvungen inhandla cirka 1/8 och

som visade sig vara särskilt

Windowsdesignad för Explorer. Mer än en

gång har jag på senare tid
 

tvingats till systemåterställning sedan även

bredbandsanslutningen, till Telia, brutits

 För ett par dagar sedan upplystes jag om att jag nu pålagts  extra tung säkerhetsrustning, eftersom mina FB-göranden hela tiden störs av ageranden bakom min rygg.

     I går onsdag gick äntligen Tyskland ut och varnade för användning av Explorer som IT-inträdesport, eftersom vi annars riskerar att bli skinnade in på bara sittfläsket vid våra datorer. Vilket nu vidarespridits genom svenska medier - till min lättnad eftersom jag på sina håll tycktes uppfattad som inbillningssjuk när jag förklarade diverse svårigheter runt mina FB-insatser med att jag råkat i svår klämma genom Explorers otroligt omfattande villkorsdirektiv för FB-användning (alla rättigheter skulle överlåtas). Hursomhelst var de villkoren omöjliga att uppfylla så att min IT-medverkan fungerade ens halvhjälpligt.
     Därför har jag inte fått tid och ork över till att i denna vecka, som utlovat, lägga in ytterligare Ogräsmemoarkapitel. Inte heller har jag fått färdig den nya blogg där jag kommer att föra in Herrarnas Nya Giv i FiB/K nr 12/92 (nu aktuellare än någonsin, tycker jag) och diverse andra genom åren publicerade samt opublicerade skriverier av min hand. Men de kommer!

Söndagen den 16 september 2012 sliter jag mig ifrån Facebooksidan, där det än så länge denna solljusa dag är lugnt och fridullt trots den svåra världsutveckling som vi alla nu har att förhålla oss till. Själv har jag haft bekymmer med påspädning av tekniska problem sedan jag köpte ny dator i somras, men nu  har det äntligen rett upp sig och ser ut att kunna fungera utan besvär i fortsättningen. Så nu börjar jag åter dyka upp på Auroraårsidan. Om några dagar också på memoarbloggen med fortsättningskapitlen ur mitt rikalstrande ogräsliv.
      Höstterminen inleder jag med denna vackra livssfärbild - med text som kan stämma in på många av oss.
     Tack till er som haft tålamod och återvänder med mig när detta nu åter har blivit möjligt!





23/8:
Det jag i går varnade för, risken att min dator under facebookveckorna skulle ha invaderats av "bug" eller "worm", kan nu avfärdas. Nortons har noggrant genomsökt allt som behövts och försäkrat att det inte finns risk för att besökarna blir smittdrabbade av dylik ohyra. Min gamla dators allt sämre funktion berodde på annat, inklusive ett par krascher så småningom (av bl a Flash Power, som nu åter kommit igång).

22/8:
   Efter nästan två månaders frånvaro återkommer jag nu från sommarens vådliga äventyr som facebookare. Dock bara tillfälligt, med senaste nytt, eftersom jag är i stort behov av ett par veckors vila (helst fullständig, om möjligt...) från allt vad människo- och ordmassor heter. Därefter bör alltså mitt auroraårbloggande fortlöpa ungefär som under vårens öppningstid.
     I relativ sommarstiltje började jag den 25 juni samla Vänner på fb-sidan och hade en dryg månad senare lyckats få hygglig styrsel på utövandet av den. Sammansatt av inloggare från alla möjliga typer av områden och nivåer i samhället, av vilka de flitigaste inläggarna naturligtvis varit uttryckarproffs typ journalister och författare. I "makttopp": IT- och energiministern Anna-Karin Hatt,  bördig från samma Hyltekommun som jag. 
     Cirka 1/8  bröt min HP-dator samman, inte fullständigt men menligt gällande fingertangerande skrivkonst. Så jag köpte en ny, likadan men rustad med många nya finurliga funktioner från bl a  Windows. Tyvärr var den också specialdesignad för inträdet till Facebook - det gick inte att googla på hur som helst utan jag måste först ta mig igenom Internet Explorer-nålsöga. Annars gick det inte att få läsbar stilgrad och upplösning ens med sidhoppsnervöst förstoringsglas. Utmattad - av att försöka läsa på denna bredvidstående laptop medan jag skrev på den nya - gick jag med på ett par av reglerna  för att få normalt läsbart Facebook.  Efter - ändå, ytterligare lika prövande försöksdagar skrev jag under på vad som helst för att slippa småstilt oläsbart och sidhoppande elände. För att se om sikten äntligen skulle KUNNA klarna (i tanke att jag alltid kunde köpa ytterligare en laptop, där jag inte överlät alla rättigheter till Explorer/Facebook - medan Gooogle överlägset, då och då. hoppade in och avbröt konkurrenten med lockande erbjudanden för mig).  Resultatet var fortfarande lika med noll i tydlighet.
     Jag framhärdade ytterligare  en tid, från och till. I går morse, 21/8, var min alltmer krånglande GAMLA laptop fortfarande hanterbar även om med hel del möda. Senare på dagen blev den allt trögare och totalstoppbenägen, så frampå kvällen lät jag den helt ge upp andan. Fastän jag ännu inte hunnit överföra nästan något av allt som finns lagrat i den. DÅ vaknade den efter ett tag plötsligt till liv, som genom ett under, och från slags Högre Ort meddelades att jag ev. fått in mask eller bug i någon brandvägg el d. Åtminstone borde jag köpa mer RAM-minne (fastän jag enligt uppgivna siffror ska ha gott om plats). Hjälptipsen för att konstatera ev bug eller mask gick dock ej att pröva eftersom datorn blev trög och la av igen.
    Men! Allt utom Facebook fungerar utomordentligt bra på den här NYA HP-laptopen, så någon gång under första halvan av september börjar jag hålla igång med Auroaårs vänner  igen.
   Tack för ert tålamod - ni som försöker följa mina bistra öden och vågade äventyr!  Och trevlig sensommar!!
önskar 
kes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar