Ett par aprildagar senare

tillägger jag att det i natten som gick mot denna dag äntligen gick att samla de sju inslagen i Inledningsdelen av Ogräsmemo-arerna i en och samma blogg - att länka till i vidstående spalt. Där når vi också egen underblogg för H) Förstadelens förstakapitel: All vår  början bliver svår... Snart följer nytt kapitel. Lite längre ner i den spalten har jag bland livsåskådande bloggarintressenter strukit Svenska kyrkan för att i stället ge plats åt dess nya debattsamlande blogg: Dagens Kyrka. Den startades i tisdags, den 27 mars. Gärna ville jag att diskussionssugna inom pingstfästa Filadelfia, swedenborgarnas Nya Kyrkan, Islamiska förbundet och bhaktivedanternas Krishnatempel samt Humanisterna med flera gick samma väg, men det tycks ännu inte aktuellt.

     Inom kort kommer de första citaten och funderingarna kring  boken om Inanna. Och om hennes underjordiska syster Ereshkigal, med sin första namndel så uttalsmässigt samstämmig  med mina namns identifierande initialier - uti detta liv - att  jag känner mig indragen i deras svunna men nu återväckta mysterielek. För även jag - ihop med Bror Sven - har från första början framstått som  dödsskuggande syskon till en sommarskönt ljusvän  systerblomma.

Söndagen den 1 april 2012

Tillägg samma luriga dags eftermiddag: Grön som jag är på nätet  har jag drabbats av synnerligen svåra problem med sidoinlägg och dithörande sidhänvisningar. För att irritera mina besökare så lite som möjligt extrainlägger jag därför Förstadelens  All vår början... direkt efter Förstaaprilstyckena nedan. Tills vidare.

"Välkommen nu uti vår gård, våren är välkommen för oss unga!", sjöng förr 

de skaror som gick från ställe till ställe för att få ägg och helst en eller annan slant - ibland med fela eller dragspel i täten. Ett uppsluppet  firargäng som efter risbols brasflammor vid påsk och/eller valborgsmäss drog fram i sydvästra Sverige, ända fram till början av 50-talet - så jag hann vara med i svansen av följets ungar som tröjvärmda fick var med i kylnande kvällen. I mörket som lagt sig innan det blev dags att dra ut på den mångsekelgammalt hävdade tiggarstråten.        
    Jag påmindes om det när jag nyss ögnade igenom tredje kapitlet av mina Ogräsmemoarers Förstadel som ursprungligen låg allra först ( - nu nätavverkade Inledningsdelen kom till därför att jag vid slutpunkten fann att mycket, för mig väsentligt, inte kommit med). Här beskriver jag just det gammalmodiga gemenskapsfirandet av den efterlängtade våren. För alla  som oavsett gamman och ålder kan vara lika unga i själva sinnet. Där det kyligt hejdande bakslaget vid steget över tröskeln, som vi upplever även i dessa aprilluriga dagar, ingår i stämningens motsträviga grundväxlingstema. En hel del moll mitt i durklingande tonkaskader. En hjärtligt medkännande blandning som jag tror vi behöver mer av för att en entonigt öronbedövande ungdomskult inte ska mynna ut i mekaniskt dunkande krampångest.

 

   De nordiska årstidernas växlingar uppskattar jag mycket. Med dygnsskiftningar som sprider till- och avtagande ljus- och värmeförmåga. Så är det förstås över hela jordklotet, mer eller mindre: inklusive historiskt olika förutsättningar för  regionalt ökad eller minskad fö-sörjningsförmåga. Rik skörd eller svältsådd. Egentligen borde jag startat denna blogg vid nyårsskiftet, med berättelse om skymning och natt som oemotståndlig öppning för aurorans dagrings-ljus. I vår motsatsberoende polariserings-kultur.    

       Men i årsringars minnesrum kan vi när som helst gå in i (kanske knyta ihop) både glada och sorgsna upplevelser, våra egna eller andras. Även få del av minnesfragment från för länge sedan svunna tider. Så som nyligen genom den äldsta i världen nedskrivna berättelsen: den har nått oss från sumerernas rike (i dagens södra Irak) i en bok om livsmogna åldrandets, höstandets och skummande skymningens dåtida gudinna: Inanna. Hon kan ses som den femtusenåriga urmodern till grekiska Demeter, egyptiska Osiris och nordiska Disa eller Freja  - rentav som urbild för patriarkpräglade Attis och Bibelns Jona eller Jesus Kristus.

     I kväll skulle jag deltagit i samtalsrunda om denna Inannaboks dramatiska skildring av segrarrusig förtvivlan och kärlek som sökte övervinna dödsriket, med underbar poesi som anses vara bland annat Höga Visans originalberättelse. Men alltför indragen i stressande förpliktelser tvangs jag lämna återbud. Framöver återger jag  i stället ett och annat ur den här boken i vår aprilmånads vårljusnande blogg. Samtidigt som jag på länkad sida, genom högerspalten, efterhand delger er Förstadelen av min delvis långtgående Ogräsberätttelse.

Glada hälsningar

kes