Denna Youtube som är fruktansvärd men sann bör ses av de som inte är känsliga för att se och höra Sanningen. Ja en bön för Sverige som skall styras i enlighet med kristna värderingar - Ja Tack. Varning för denna Youtube om Du inte vill se och höra Sanniingen:
http://www.youtube.com/watch?v=I98HiUeoBGs
kes: Följande klipp ur mina OGRÄSmemoarer,
i Inledningsdelens avdelning Försvar, återger jag från mina
på nätet utlagda memoarer.
Innehållet i dessa textbitar kan sägas utgöra grunden för mitt djur- och
omvärldsengagemang:
*
Människor som bor i de jättelika stadsanhopningar som idag växer fram, inte minst vid Medelhavets gamla kulturstränder, stressar sig själva och orsakar därvid stort lidande för andra varelser. De borde nog tänka på att omplanera och på diverse nya sätt begränsa boende och livsstil. Man kan inte hur länge som helst fortsätta med kosthåll som nomadiserande jägare eller djurhållande bönder sedan man kultiverande innestängt sig i förvuxna stadsfort. Slakterierna runtom dem sprider en våldspräglat sjuk mentalitet.
Det är verkligen dags att vi slutar bete oss som omänskliga odjur, (odjuriska omänniskor finns väl inte?), barbariskt frossande på allt som råkar dyka upp i vår intressesfär. Eller på det som sägs ha rekommenderats av en kohandlande stamgud via ett hungrigt teckentolkande och maktsuget prästerskap för tusentals år sedan. Om det än var gudomlig lösning i den tidens nödsituationer finns nu ingen anledning till att traditionens patriarker fortsatt rekommenderar bestialiskt beteende. De slentriantolkar sin egen lust som gudsvilja, en oskälig grund för säkrande av deras egna kortsiktiga respektpositioner.
Jesus liknelse om sökandet efter det dyrt värderade lammet, för att visa hur rädda vi bör vara om varandra, utgår som en självklarhet från att människan noga skyddar även djuren från svåra upplevelser och vilsegång.
Liksom sparvarna behöver vi kanske, för egen del, inte oroa oss för morgondagens klädsel och matbehov. Men för den skull finns ingen anledning att tryggt sitta med händerna i kors och inta medicin mot långsiktig överkonsumtion, medan vi på bekvämlighetsavstånd underhåller oss med nyhetsshowers katastroffakta kring brist och behov hos andra.
Måste den aggressivt egoistiska manliga halvan av jordens befolkning genmanipulera sig eller medicineras broderligt i feminin rikting för att acceptablare livsförhållanden ska få chans att växa fram?
Den relativt nya kunskapen om vår genkodning kan i mina ögon komplettera Bibelns gudsord i Andra Moseboken 20:5-6 gällande den arvssynd vi bär med oss:
”…är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje eller fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.”
Då vi som jordens förvaltare syndar, alltså siktar fel, går det uppenbarligen illa för oss, och för andra här i världen. Utifrån den utvaldhetens position vi som art faktiskt besitter, genom mjukt kännande kötthjärtats pulsslag i varje cell utmed blodomloppet och med vår minneskapacitets dominerande förnuftsstyrka.
Möjliga konsekvenser av detta har jag tyckt mig märka även under det här redovisandet av mitt och några anhörigas liv samt vår släktberoende förhistoria. Efterverkningar eller spår vilka enligt vår nuvarande kunskap kan tolkas som fysisk och psykisk plåga - alternativt välmående - efter utslagsgivande genprägling. Men de kan, av dem som så vill, lika gärna ses i arvssyndens huvudskepnad med miljögiven gudstuktan av kropp och själ.
Naturligtvis kan medvetandets svårbemästrade livsvillkor också betraktas som den så kallade Slumpens verk, så ödesdigert mäktigt och myllrande svårstyrt. För dem som uteslutande vill klamra sig kvar i invant trygga vet/en/skapens (eller religionens) godtyckliga inramning. Med kaosmarans nattflyn kisande ur ständigt nya och vidgade hörnsprickor.
Tillägg måndagmorgon den 20 maj:
Per Svenonius(även via mailboxen och fb-inlägg)!
Häromdag riktade jag mig till dig med en inledning angående bakgrunden till mitt direkta engagemang mot att vi ännu missbrukar våra genbesläktade djurvänner i hårt driven livsmedelsproduktion eller tränger ut dem från deras naturliga livsområden genom vår egen alltför släpphänta förökning.
Vid tillfället var jag hårt tidspressad, men har för mig att jag beskrev hur jag plötsligt hungrig efter revbensspjäll - fastän jag under en tid redan velat definiera mig som vegetarian - gick till en ICA-affär på Folkungagatan, i mit dåvarande grannskap i Stockholm. Genast rasslade det sciencefictionlikt till i kölappsmaskineriet vid charkdisken: medköarna försvann plötsligt som om en fasförskjutning till annan dimension ägde rum, och mitt just tilldelade nuummer dök upp. Hemkommen tog jag mig ett par tuggor, men det svalda brände underligt i magen och när jag betraktade revbenet mikndes jag min mors ord om skillnaden mellan människors och grisars revben (f ö hade hon vid slakt konstaterat attt våra innanmäten var mycket lika): grisars var rundade. Men detta var platt... Jag insåg att grisars revben efter hård och hormontillsatt uppfödning tycktes ha ändrats till att ha blivit människolik. På den tiden - nog i slutet på 80-talet - fanns ingen som helst ursprungsmärkning av det som bjöds i charkdiskar, så plötsligt fick jag den livliga föreställningen att detta kunde vara ett ulandsbarns revben... Och faktiskt är det ju så, att när vi felavvägt missbrukar och snedfördelar jordens resurser så överkonsumerar och svälter vi tidvis ihjäl våra medsyskon i denna värld. Jag svepte in resten av revbenet i en plastpåse, skrev en lapp om dessa funderingar till centralredaktionen på DN och åkte genast dit och lade den jämte matpaketet framför vakthavande red.chefen där.
Så småningom skrev jag också ett förslag om hur vi kan lägga upp samhällets handhavande under övergångstiden till ett alltmer frivilligt avstående från kannibalismlikt frosseri på medvarelsers kött. Jag sände det till regeringen, kopior dessutom till bl a DN - har jag för mig. Den enda reaktionen var att man därefter började nämna ursprungsmärkning av köttvaror som något att förorda - och att jag blev uppringd av dåvarande försvarsministerns mor, en riksdagsmanskvinna med efternamnet von Sydoow. Hon hade läst min skrivelse och ville bara beklaga att det måste ta många år innan någon radikal ändring i våra svenska matvanor kunde bli verklighet, eftersom vi är så konservativa med vad vi stoppar i oss...
Sedan dess har vi fått stort tillskott av invandrare som tycks vara än mer konservativa därvidlag, med favoriserad inriktning på lammkött.
Mitt förslag innebar att en stort upplagd kampanj borde planeras och genomföras snarast. Ett system skulle genomföras där en hel del av den då arbetslösa befolkningen kunde engageras för direkta arbetsuppgifter i samaband med utbildning om lämpliga födoämnen samt registrering mm. De som absolut ville fortsätta med köttätande kunde registreras för detta efter att ha fått praktisk kännedom genom närvaro, och ev lärlingshjälp vid hanterandet under slakt av de djur man sedan kunde få rätt till på sin tallrik - via gådsaffär eller charkdisk alternativt på restaurang genom uppvisade av legitimation där det beställda märkts som kvalificerat och godkänt födoämne för aktuella brukaren.
I realitetens demokrati kan naturligtvis ett sådant här system inte genomföras såsom tvingande för alla. Det måste riktas till frivilliga deltagare, som inser hur förödande massproduktion av djur för vår konsumtion är, både för den fysiska och psykiska miljön (se min bakgrundsbeskrivning, ur Ogräsmem. ovan). Följd av kampanjer i massmedier tör efterhand de flesta ändå vilja ansluta sig till att finnas med bland dem som inte göder djurlångtradande åkerier, slakterier och matvanor av hittilsvarande slaget
Med vänliga hälsningar från fb-vännen kes
kes: Följande klipp ur mina OGRÄSmemoarer,
Tacka ja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar