Ska efter tjatigt vintergrå dagar snart ge mig handlande ut,
ty i julens skafferi har jag fått slut. Så här bärs pyntet upp på vinden igen, och fejas lagom rent och snyggt - i hopp att avslöjande solstrålar förnöjt vill leta sig hit in. Snart.
Ett riktigt hie! Hie! utbrast man avståndstagande under min småländska barndom om ett ostädat och rörigt ställe - stökigt och slarvskött. Kanske betraktat av en överlägsen typ i överlägsen hierarkis toppgarde. Hoppas att ingen slutat besöka mina bloggar efter motsvarande intryck av mina ibland tekniskt krånglande och hackareangripna nätutlägg..!
Lite trött av helglivat barnumgänge och den överflödande medierade underhållningen förenklar jag nu för mig, som jag visst allt oftare gör. I hopfogandet nu ingår därför aktuella fb-inslag. De rullar ju vanligen förbi såpass snabbt att även en flitig nätklickare lätt missar ett och annat - men här ges chans att läsa (och videose/höra) utan ryckigt avbrott från bak' kulisser ivriga fb-aministratörer, med flera. Varsågoda!

Först vill jag ge följande upplysning: nu har jag

bytt profilbild, igen. Men denna får nog bli kvar ett

bra tag, för den känns rätt och bra för mitt dubbel-

sidigt (minst…) motsägelsefulla jag.

Kerstin Elisabeth Sandkvist har ändrat sin profilbild.

fför 3 timmar sedan

Anonym medsyster/konstnär, som jag träffade under psykbehandling

ca 1989, ritade och målade björkar i första hand. Glad att jag köpte en

sådan återgivning av henne, jämte denna syskonbild.

Med tiden gjort mig av med mycken lösöresinredning - i nuets etta

har jag inte plats för naturgran eller andra träd. I stället ett par tre konst-

gjorda miniatyrditon som jag i dag ska bära upp till vinden, lådförvarade.

Under TjugondagKnut: min brorsdödfödseldag (13/1-37), öppnande

jubileumsdatum för att jag (30/11-38 ) vid urkälla fick födas och leva

åretruntliv, i stället. Sinnebildligt, efter min storebrors händiga handräck-

ning ut i vida världen med innebördsrik symbolinvigning.

RYMDEN

”Guds hand” fotograferad

på nytt

Publicerad 2014-01-12 22:06

Amerikanska
rymdflygstyrelsen Nasa
har tagit en ny bild på ”Guds hand”
(Hand of God), den handliknande
formation som observerats kring
neutronstjärnan med beteckningen
PSR B1509-58. Enligt forskare
är” handen” en nebulosa, ett moln
av gas och rymdstoft.

Stjärnor kan omformas till neutronstjärnor när deras existens går in i ett slutskede. PSR B1509-58 har så till den grad kollapsat att Nasa beräknar att den en gång gigantiska stjärnan nu endast mäter cirka 19 kilometer i diameter, vilket betyder att den blivit enormt tät, skriver nyhetskanalen Sky News.

Vid kollapsen följde även en explosion, då gas och stoft slungades iväg. Molnet som skapats roterar med hög hastighet, varvid strömmar med enorma mängder partiklar avges.

Det är samspelet mellan partiklarna och gasen som resulterar i den märkliga formationen, som forskarna fotograferar med speciella teleskopkameror.

2009 tog Nasas satellitburna teleskop Chandra en bild på ”handen”. Den nya bilden togs av teleskopet NuStar, som sköts upp i rymden 2012.

www@dn.se

Foto: Nasa / AP

RYMDEN

· SENASTE NYTT

· Svarta hålet redo för storslagen ”måltid”

* * *

En soligt varm augustidag året 2013 satt jag fördjupad i cyberryden genom laptopppen, i ”egna hörnet” på den grönskande gården till mitt hyreshus. Då kom Hilja och sällade sig till mig där. Hon var grannen sedan åtta år som under första halvan av 1940-talet kom till Sverige och Småland som finskt krigsbarn. Sargad i sin barnasjäl av svåra minnen och uppryckt från sin bakgrundsmiljö blev hon en rotlöst lite vilsen invandrerska som med tiden fick alkoholproblem. Med därav följande problem att komma överens med omgivningen, och att luspank få pengarna att räcka till mat och annat sedan Systemet fått sitt, sökte hon ibland hjälp hos mig. Denna sega och stridbara lilla människospillra som ännu hade sin humor i behåll och liksom min skilda flerbarnsmamma till farmor, Hildla, arbetade ända upp i ålderdomen som städerska åt andra.

Nu var Hilja på krigsstigen mot grannar son nekat henne rätten att odla potatisen som hon satt i ett hörn av våra stora blom- och buskrabatter. Detta grannbråk var sista droppen, sade hon uppbragt - kunde inte bo kvar här längre. Hon hämtade ändå en stol åt sig och blev kvar i min skuggvrå en dryg timme medan vi skojande pratade om de erbarmliga svårigheter vi människor ofta har med att hålla igång hyggliga relatoner till varandra. Slutligen påminde hon mig om att hon var poet och att jag tyckt om de dikter som hon visat mig, skrivna i unga år.

Jag såg henne aldrig mer. Men några veckor senare fick jag ett stort och sommarglatt vykort, som förmedlade att Hilja så gärna ville hälsa till mig och tacka för visad vänlighet genom åren. Skrivet av dottern Sissi Goodman som hem till sig då hade flyttat sin just 80 år fyllda och i slutskedet av svår anemi mycket sjuka mamma.

I nyårshelgen kom genom brevinkastet i min dörr ett av de mest rörande brev jag fått. Dottern berättar där att Hilja blivit glad över svarsraderna från mig. Och att hon/de med hjälp av bra vårdpersonal kunnat ge henne hemvård – det var inte helt

lätt men de var så glada för chansen att i den sista tiden av hennes liv ha kunnat ge henne lite lindring och omsorg. Många barn, barnbarn. släkt och vänner fick också tillfälle att besöka henne. ”Den 18 november somnade hon in. Nu har hon ingen smärta eller oro mer.---Vi ser fram emot och längtar till---att hon en dag ska bli uppväckt på en ren jord utan sjukdom och död. Allt enligt Guds löften i bl a Psalm 37:11, 29; Johannes 5: 28. 29; Uppenbarelseboken 21: 1-5”. En broschyr från Jehovas vittnen närslöts, med uppmaning att fundera på varför vi blir gamla och dör samt vidare hänvisning till 1 Moseboken 3:17 och Romarna 5:12.