Allra först dock ett par "dödsvintriga" mörkerbilder, med ljust budskap. Påminner mig om årets julskyltning på stan, som i NK:s och andra köpbjudande storskyltfönster gick i svart, inklusive köpta paketens omslagspapper och en del av-banden/rosetterna.
Den senaste av mina unnarydska SUJFH-hembygdsskrifter, som jag fick i nyårstid, var även den allvarligt svartpärmad, med stilrent soignerad silvertext. Den innehöll många färgfoton till intressanta texter. Om det anekdotiska kan nämnas att f d lärarna Erik och Mette Dich ser sitt engagemang som pensionatsidkare i Alebo som en livsstil. En mycket sympatisk - och förståelig - inställning till det arbetet, tycker jag. När de övertog det konkursade och förfallna stället för cirka 20 år sedan var det i mycket dåligt skick: de betonar att det då fanns bara en toalett mot elva i dag. Det framgår inte om annexets wc ingår i siffran och kanske var den enda som fanns då de tillträdde. Vi hade två utedass med tre respektive två sitthål fram till storrenoveringen i slutet på 1940-talet samt ovanför kökstrappan ett wc (nåbart via bakdörr från hallen) som då omvandlades till städskrubb. Medan stora skölj- och städpinalrummet, som också var genomgång till rum 8, förvandlades till korridorsväng med ett kombinerat bad- och wc-rum plus en separat toalett invid dörren till "tredjevind"-trappan, mittemot dörren till rum 7. Det rummet nåddes tidigare via en gång mellan väggen och högra trappräcket till trappan ner mot tamburen, därifrån ledde en dörr till ett mörkt mellanrum med ingång till "tredjevinden" (den trappan då vänd mot söder) samt rum nummer 7.
På bottenvåningen tillkom samtidigt en toalett då kontoret byggdes om till att bli mindre och gästrummet bredvid fick intill toaletten sin dörr från liten gång mot tamburen. I källaren fanns ett kombinerat wc och badrum för "oss själva"/personalen.
Det var synnerligen ovanligt vid halvsekelskiftet med såväl wc som dusch/badrum, åtminstone för lantbors behov. Ansvarig för rörläggandet var byns humoristiske och pouläre son, Sigvard rörmokare - som genom sin charm vid denna tid klev uppåt i byns hierarki genom mogen ålders giftermål med en av byns trevliga lärarinnor (i Färdaskolan, tror jag). Allmänt kallad "Sållan". Vilket nog ska tänkas stavas Sollan. Han syntes köra så många turer med rör och vitvaror (alla gästrum fick samtidigt inbyggt handfat med varmt och kallt vatten) på Lidhultsvägen bortemot Alebo att det väckte förundran och han fick ovanligt många att samspråka med om sina senaste yrkesäventyr. En dag vid kvällsmaten berättade mina föräldrar att det i byn gick vilda rykten på byn, utsägandes; "Nu gör vi ett rörhelvete av kåken - det blir ett Skithus av hela Alebo!". Min syster och jag skrattade inte - vi hade förut hört mamma och pappa säga att vi äntligen skulle få ett riktigt varmt vinterbonat, lättjobbat och Fint Hus & Hem.
Ja - det förefaller mig troligt att det mesta av Sigvard rörmokares slit hos oss då det begav sig fick rosta sönder och hade blivit obrukbart under Alebos konkurstid i början på 1990-talet.
Bland alla nätrepriser i den här bloggen placerar jag en solig och glad släktbild från början av det i vår omvärld krigslidande 40-talet. I centrum, vid brorsonen Kalles sida, sitter min fars faster Jenny. Inför sin pensionering som lärarinna i Eslöv lät hon bygga detta hus, Ryalyckan, i födelsebyn Unnaryd - på bilden inflyttningsklart men ännu omålat. (T h skymtar det ombyggda hönshus som blev älskad sommarstuga för släktingar - med tiden även för mig med barn, sedan mina föräldrar flyttat hit på 60-talet och här fick de bästa åren i livet.) Lutad mot en pelare står äldre systern och sambon, redan pensionerade lärarinnekollegan Brita. Bredvid henne finns Hulda, som tidigt blev änka med fyra barn i min farfar Svantes andra äktenskap. På sitt karakteristiska vis böjer hon nacken och ler lyckligt och stolt över sina barn. Från vänster till höger ses min fars cirka 25-åriga halvsystrar Elsa och Greta sitta med här vid husbesiktningen.
På sitt 99:e år dog Greta nu den 13 januari: en rätt frisk och glad mamma och mormor ända till sina sista timmar, med plötsligt utbrytande lunginflammation. Hon saknas av oss alla i hennes krets - först och främst tre döttrar, varav den yngsta var fosterbarn efter systern Inga som gick bort i cancer när hennes lilla flicka bara var drygt årsgammal. Greta lämnar nog ett särskilt kännbart tomrum hos sin livet igenom förtrogna följeslagare: den ett år yngre systern Elsa, som sitter längst ut på fotot. Hon är, liksom Greta var, obrutet själsstark ända in mot 100-årsåldern - bor ensam i sitt hus och sköter väl om sig och allt sitt. De båda bodde i olika städer, Ljungby och Halmstad, men höll veckovis telefonkontakt och for då och då på besök till varandra eller sågs vid födelsedags-firande och andra glada tillfällen hos Gretas döttrar samt systerson och brorsbarn. Elsas egen dotter, Catharina, var sin mors mycket nära vän och den som ofta och generöst stod för skjutsandet hit och dit av oss äldre vid släktträffar eller utflykter. Greta, och vi andra föräldrar, instämde med henne i att den svåraste av all sorg nog är den när våra barn får lida och dö medan vi själva ännu är friska och obrutna. Häromåret drabbades Catharina av cancer och dog efter några mycket svåra månader.
Det är fint att så många av oss i Sverige, som för bara några decennier sedan ännu var ett fattigland för de flesta invånarna, i dag kan nå hög ålder med hyggliga sinnesförmågor så att vi ännu kan trivas med allt som livet erbjuder i vårt rika land. Men det blir allt tommare runt oss: makar, familj, släkt och nära vänner försvinner efterhand. Utom från framtidsvackra himmelsängder, förstås, eller - åtminstone - glatt omhuldade minneskamrarna... Jag hoppas nu att min barndoms vackra fefaster Elsa - och hennes son jämte våra kusiner, med flera - kan uppleva lycka i att där återse våra till uppmuntran alltid beredda Greta och Catharina, bland andra nära och kära. Då och då - som förr, när de ibland gick bort från oss, för en kort stund eller lite längre tid - hem till sitt eget, eller till ett och annat.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk
Hög tid för eftertänksamt hjältemod - och samverkan!
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Elisabeth Öhman.
Otäck vana som utbrett ordstridslust och kvävt offentligt sanningssökande samtal till förmån för medierade debattshower. Vilka väckt förakt hos många i avsedda publikhaven, för ordviga politiker, journalister med flera kombattanter.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk
Delat inlägg från Dino Argento i The Syntheist Movement:
Anyone familiar with Leonard Mlodinow and his excellent text "Subliminal: How Your Unconscious Mind Rules Your Behavior"? It is recommended reading.
Mlodinow steps beyond psychoanal...Visa mer
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Kunskapskanalen.
Trailer: Hjärnans dolda kreativitet ... kan nås genom vilsam dagrdröm och/eller förströdd uppmärksamhets promenader...
Programmet finns även direkt i URPlay
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Bo Hagstedt.
via Petter Ölmunger
Intressant tidsresa på 3 minuter- Även vi med erfarenhet av en hoppingivande gud - fastän utan allsmäktig förmåga.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Avaaz.org.
Det jag läst om utsädesutvecklingen har gjort mig övertygad om att den storskaliga industrialisering som utförs "från ovan" genom rikemanskapitalisering är av ondo.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat The Guardians foto.
Från kommentarsfältet: Lasse Anckarman: Den organiserade judenheten för att fara mer exakt...
http://arabnyheter.info/.../an-israel-behind-the.../
AN: Israel behind the destruction of the Middle East? | Arab Nyheter
arabnyheter.info
AN: Israel behind the destruction of the Middle East?2013/08/28in Islamiska världen, UtvaldaKommentering avstängdThe burden of Damascus: “Behold, Damascus is taken away from being a city, and it shall be a ruinous heap. Isaiah 17:1Arabnyheter: According to The Zionist Plan for the Middle East, relea...
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Dalai Lamas status.
To be empatic subjectmirror with and for our earthly beings and surroundings is the aim and hearttask for us human indvduals and our engagements in collective groups. Following Christ - and Dalai Lama - in "Love both your friends and enemies!" is utmost important in creating a Good New World!
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk
Bland s k intellektuella, inte bara i litterära kretsar utan överhuvudtaget i uppenbart bittra kunskapares och underhållares intressesfär, vill man gärna söka sig in i otäcka sprickor till gudsskuggans mörkaste hjärte- och fascinationsvrår. Långt hellre än att söka utforska Gudibehagligt gloriaskimmer; vars trosvittnen ofta ses som föraktaktansvärt mjäkiga Jesushärmare. Har jag tyckt mig förstå. Berättigat, antagligen. Motsatsparet gott-ont håller kanske definitivt på att ta ett synteskliv neråt i vår sköna nya cybervärld, medan enbart olika graders ondskeskikt blir rent abstrakta jämförelseobjekt i moralisters etisktestetiska helveten? Tunga "verklighetens" hårda knutar håller vi oss förstrött borta från, helst - så länge det går... Upptäckte just att Kunskapskanalen för några dagar sedan sände ett program om ondskan/djävulen. Delar det till fb för mig och andra som vill skaffa sig tid och tillfälle att se det (ligger kvar i avskärmande playtablån till den 19 februari).- Länge sedan - kommer kanske...
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk
Vetenskapsradion Forum: Efter 11/9 och U0töya skräms vi ännu av "Vargen kommer!" i våra dagars framtidsångest - bland björn samt zombies och farsoter..- Instängd konstnär, gränslöst talangfull: fängslad av sin uppgift.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Tomas Anderssons foto.
Sagorym(d)lig bildfångst...
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Sjur Cappelen Papazian.
Through "urban experiments" they are building cities smart enough to make money for investors - find out how:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar