... samt annat smått och gott från fb-
skafferiet på sistone - redan
försvunnet från rullgardinen, skrev
jag i går. I dag har vi åter getts
tillgång till det mest saknade och fyllt
på med de inslagen:
Ljiljana Dufgrans foto.
"It Will Not Change"-
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Eglence Canavarıs filmklipp.
- Mänsklighetens historia på 3,5 min
- İnsanların Dünyaya Verdigi Zararı Anlatan Animasyon Filmi
Nils-Åke Friman gillar detta.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Mahmud Mahmudzadehs foto.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat #OccupySFs foto.
- kes: Visst - på sistone störs/hackas jag (värre än vid angreppsperioderna för 1-2 år sedan) på flera av mina nätaktiva adressfunktioner.
- Before, Snowden ...
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Unnaryds Bygdeblad.
Läs Unnaryds bygdeblad online!!
eller klicka på länken
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Unnaryd Fiber. Ekonomisk förening.s status.
- Wilhelmssons satte första skopan i backen idag!
- Nu är det igång på riktigt!
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Anonymous ART of Revolutionsfoto.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat 95.7 KJRs filmklipp.
Ev sug in i vår jords svartahålmitt, med vidareström in i multiuniversella BB-absoluta svart/vithålet?
Gilla · · Marknadsför · DelaKerstin Elisabeth Sandkvist har delat End Ecocide In Europes foto.
- Människan, samhället och skogen speglar vandra.
KerstinElisabeth Sandk vist
Emellanåt får mina dagar börja med tänkvärda ord i Sveriges Radio/P1. Ett bra exempel är gårdagens delning hit av Vid Dagens Början, med Lars Björkman som gav sin syn på risken att vi hårdnar ihop med de hårda meningar som vi låter tungan sprida. Ett annat är sändningen 22/3 (hörd av mig först i dag) då Henrik Hallgren talade om vattenkällorna i naturen med speciell kraft och betydelse: gränsplatser där det osynliga blir synligt - där det underjordiska kommer upp till ytan. Inom mig väckande till liv Alebokällan, som min barn- och ungdom utspelades invid.
Denna morgon delade jag hit Vibeke Olsson för dagsbörjan - en sändning i repris från 29/3 - där hon säger att vi med ordens rikedom av Gud fått ansvaret och glädjen att ordna runtom oss och allt i världen. Och att vi bör göra oss bättre medvetna om namngivandets livgivande möjligheter. "Evert Taube skapade den svenska sommaren", tillägger hon och låter skalden själv sjunga en visa som i det häfte med Taubevisor jag har, utgivet 1944, heter "Sommar eller Vals på Ängön". Den uppges vara en verklighetsskildring från mellersta Bohuslän: Ängö gård i Morlanda, Kårehogen - fotot ( det första här nedan) är en stämnningsbild därifrån.
Några av visans kärleksfulla ord drabbade mig djupt i morse: --- "Ormbunken rister sin ringlande topp - slår opp sina gröna små vingar - Lillkalven kesar och dansar galopp - i hagen där lärksången klingar..."---
Sedan jag från Rosenqvist bytt tillbaka till flicktidens Sandkvist blev mina namninitialer k e s särdeles passande för mig, mindes jag sedan jag riktigt märkt orden i Ängönvisan. Den gamla lantliga karakteristiken av frimodiga kor, äntligen utsläppta på grönbete i vår förunderliga halvårsvärld (efter långvarigt stillastående i mörkt fähus), har nog från mycket tidiga barnsben känts träffande. Jag är en kesande uddatyp: hoppar lite småvilt i diverse ordriken, och ofta orytmiskt irriterande - från tuv till tuva av intressanta ämnen. Även i cyberrymden sedan jag 2012 började kesa runt och försöka mig som inte alltid nätbalanserad Elvira.
I går fick jag överraskande en bok av annonym givare, i vackert skinnrött band med guldinskrift: Francois Rabelais Den Store Gargantuas Förskräckliga Leverne (1534, 1944/1983). Än har jag bara hunnit se illustrationerna, av Gustave Doré, och läst förorden av översättaren Holger Petersen Dyggve och Harry Järv samt författarens egen förskrift. Han bör i vårt omogna skolfostrarklimat bli mer läst av många, tror jag. När jag i Auroraår blivit klar med min länge förespeglade uppföljningsblogg om Blake utlovar jag härmed en om Rabelais och hans upppror i 1500-talsmiljön mot destruktiv överklasshutning av oss andra. Han blev först läshungrig munk, därpå läkare och kyrkoherde (utan prästplikt). Samt författare: jämte den något senare Montaigne sedd som den franska prosans skapare. Rabelais jätteverk är vildvuxet yppiga med sina rötter i senmedeltida folklig berättarkonst: saknar ibland god smak och många har därför avskräckts från vidare läsning (även jag,hittills...). Fastän Coleridge påstått att han kunde skriva en berömmande avhandling om den höga moraliska nivån i Rabelais verk - den skulle visserligen få teologerna att kippa efter andan, men vore ändå alltigenom sann. Han har kallats "humanismens fackla", trots kontrasten mellan formen och det verkliga, djupare innehållet .
Rabelais har behandlat de flesta mellanmänskliga problem, vet jag efter att ha läst nämnda förord. På pedagogikens område ses han som föregångare till Locke och Rosseau när han ivrar för individuellt avpassad fostran - han tror fullt och fast på kunskapens möjlighet att skänka mänskligheten en lycklig framtid (inte för att vi är goda, men utvecklingsbara). Först måste dock mer levande uppfostringsmetoder till...
Dorébilden nedan till vänster inleder förordssidorna i det bokexemplar jag fick i går eftermiddag (innan scf-filmen Närkontakt av 3:e graden börjat matinédagssändas på TV1). Det till höger kopierade jag från sistasidan i bokens sista kapitel (58), namnat Gåta I Form Av Profetia.
Ett par timmar tidigare hade jag sänt fb-vännen Niels Brandstrup i San Francisco en hälsning med påminnelse om det intryck av övermänskliga egenskaper som han ihop med brodern Mik och sina föräldrar gjort på mig sedan jag i vårsomrig värme förnyat bekantskapen: vid familjegraven i Köpenhamn. För snart två år sedan. Med stor vacker ormbunke "dold" bakom mittersta gravstenen, varpå en underskönt pärlemorskimrande snäcksnigel huserade: den hade tagit sig högt ovan mark. Och kunde senare längs Stockholmsvägen flyga hit hem till mig, utan vingar.
Vem vet: i ett föregående liv var jag (eller Niels/Mik) kanske den omåttligt kreative Francois Rabelais - som i anagram även kallar sig Alcofribas Nasier! Och har nu att beta av den karmabördiga livsskörd som vidaresåtts in i vår nuvarande tillvaro. På både gott och ont.-
Béatrice Cofield: A world where shadows become light through the innocence, freedom of being, the running imagination of a child.Thank you for sharing this awesome symbol of hope for the adult world.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Clary Forss foto.
- Vi rustar oss för glädjen under bararmad morgondag..
- Ljiljana Dufgrans foto:
- Vi kan knappt fatta ens en bråkdel av allt som evigt lever i vårt bakhuvuds undermedvetna med ännu evolutionerande BBang-världar.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Kvinna till Kvinna.
Jamie Janover
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar