3/4 -14: Nä, nu har det gått alldeles för långt - ursäkta att jag blivit rov för svåravvärjd svordom som bitit sig fast för brisering på tungspetsen!
Känner mig som en vindflöjligt vidlyftig löftesbrytartyp i
fartlivlig händelseflod. Där jag gammelgumsegt trögrörlig
nog tycks er fastnad (osynlig, vid ledstång) i strandkantens
sandbädd.
Sedan månader lovande - till höger och vänster (i bästa
fall inför ointresserat döva öron) - att SNART kommer jag
med uppföljande William Blaketext på ny sida i Auroraår.
För att inte tala om nya Ogräsmem del 2-kapitlen om
min dramatiska pangbarndoms Unnarydsbor och grannar...
Det har sannerligen gått troll i min beräknande
tidsuppfattning.
I hopp att ändå få behålla Auroraårvänner som ogillar
flackigt hoppande facebookrullen för jag - nu igen - över en
del inslag därifrån, som utstrålar stämningen vid omställning
av våra urtavlor till sommartid under senaste månadsskiftet.
Och sedan - hur ska jag säga det? - ska jag v e r k l i g e n
lägga manken till för uppföljning åt er/oss med de utlovade
skrivna ord som manande tornat upp sig i min trevna
skrivkammare (här och där bedrövligt osorterade, än).
- gm Gunnar Thorell:
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk
Måste dela om, för att kunna ändra till rätt Heninförnamn: Förlåt Bästa Charlotte!:
Även denna video från Charlotte Henin (eller nästan samma) har jag nu återfunnit: försvann också den under delningsmystiken nyss. För mina och allas barn inkl mig själv med flera.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Lennart Fernström.
Här en underbar robotfilm med behövlig moteld till politiska partigängare m fl som mumlar förvirrad nejbudgivning: under sadelgjordklamrande hysteri på egokarriärismens käpphästar. Den försvann mystiskt när jag höll på att dela den - efter viss möda nu äntligen återfunnen!
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Henrik Bohlin.
Extremt pedagogiskt på 5 minuter om ekonomisk ojämlikhet i USA.
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Catharina Edins foto.
kes: Nu öppnar vi - på allvar...
för vårens smittsamma glädjeyra
i egen och allmänt delad lyckoanda!
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat Tony Stohnes foto.
Elisabeth Öhman har delat med sig av Tony Stohnes foto.
Underbart
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk via Henrik Bohlin.
ser att många här på FB retar sig på den här DN-ledaren om Kant, postmodernism och upplysning. Klart det blir en massa tveksamheter och missförstånd när det skrivs om svåra filosofiska saker på en ledarsida. Men om vi ska slå ned på allt så...Visa mer
Kerstin Elisabeth Sandkvist har delat en länk
Klockan 20:30 i dag, 29/3, börjar Earth Hour, med reflekterande upplysning och idégivning under gränslöst ljuslevande nu- och framtidshopp för jordetillvaron. Också vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg, med anhängare både här och var hela världen kring, såg - och ser - 29-siffran som väsentligt tal, en mystikfigurlig närskiftesymbol. Han föddes den 29 januari 1688 och dog/övergick i himlatillvaro den 29 mars 1772: svårt misstänkliggjord av statskyrkan sedan han utvecklats till nytänkande kristen mystiker.
(Liksom i England den av Swedenborg domedagligt inspirerade poeten William Blake som snart blev mästarens hårde kritiker, särskilt genom The Marriage of Heaven and Hell. Till en början kanske fascinerad av den svenske Gudstolkarens övertygelse att Yttersta domedagstiden började under dennes vistelseår i London, inledd med en visionär upplevelse av Kristi himmelsåterfärd 1757. Det lär ha fått hans det året födde tänkarekollega att börja nysta i apokalypsens individomhöljen och molnväxlande möjligheter. En i tid och rum utsträckt process tills den inifrån alla blir en totalomfattande och ickehierarkisk Ny Värld. Med även aggressiva varelser, som tigrar (och överlägsna frälsaregeniet Blake själv kanske) mognade till en ickedömande The Tyger - och kristusgudar, som i sin tillvaro inkarnerat epoker och integrerat medvarelser ihop med all världens fenomen. Så att det hänsynslösa vildväsendet i oss mjuknar - begripande - under parandet med motsatsens rågråa eller grönmilda urstyrka. Känner oss så delvis vara och framstå som det paradoxalt goda och offervilligt mogna lammet... - skrev jag, på ett ungefär, 2/8 -13 i Auroraårbloggen).
Min son Jonas har sitt enda namns namnsdag 29/3. För oss "själva" uä-svårt född på Petrusdagen 29/6: 1961. Tillsammans med mig vid födseln kyrkobokförd som boende i Jakobs församling - i snälla diakonissors lärlingsrum, nära det stockholmska "Träsket". I den tid då lugnande neurosedynpiller getts åt mödrarna till lemmalytt förlösta barn (se ev Ogräsmem del 2: rulla till slutet av Kapitel 2, http://kjesstika.blogspot.se/). Upptäckte vi så småningom - och ser duvpositivt dopteckens mening i att kyrkligt odöpte "hedningen" Jonas son, Mattias, fått sin födelsedag 29/11. Mitt i adventtid (efter domsöndagspredikan) att eftertänksamt tredagarsfira som fin siffra med farmor (=mig: 30/11) och sin mor Tina Timuska: 1/12 - inledande nytt månvarv mot midvintrig Jesusbarnetjul och nyfödande år.
Även detta innevarande, av inbördesstrider och vanvettig tillväxt miljölidande år, kanske. Som jag ofta bara skriver -14, med Aleph-länkad tanke på den geniale ordbyggaren Juan Luis Borges i Buenos Aires som utsåg 14 till symbolsiffra för den omätbart fantastiska oändligheten. Kanske ville han likt Wiliam Blake se dess innebörd även i ett försvinnande litet sandkorn - medan han håller evigheten i skepnad av en enkel vildblomma (som hundkex eller kattfot) i sin hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar